Att be en Greklandsälskande grekinna att välja fem favoriter är som att be en mor välja ett av sina barn. Vad kan jag välja bort utan att straffas av de olympiska gudarnas vrede? Min pappas hembygd i frodiga Edessa med vattenfall, naturliga varma och kalla källor och sköna skidbackar? Joniska havets smaragdgröna vatten som väver ihop pärlbandet som sträcker sig från Korfu till Kefalonia? Världens nav i Delfi där oraklet Pythias profetior ekar över de historietyngda dalarna? Mamma Mia-öarna i Sporaderna där till och med cikadorna har börjat sjunga Abba-låtar? Bergslandskapet vid Pilion som törstande böjer sig över Egeiska havet? Halkidikis hemliga stränder eller ”men only”– munkhalvön som hyllas av sina privilegierade besökare? Här kommer i alla fall fem av femtiofem favoriter för olika semestertyper.
Text: Alexandra Pascalidou
Kos för familjen
Verkligheten värjer sig för svartvita sanningar. Jag ömmar för missförstådda personer och platser. De som inte får oss att falla pladask vid första anblicken. De som kräver mödosamma omvägar innan de blottar sin skönhet. Så fort jag landade på Kos ville jag därifrån. Jag letade flyg till Aten och flyktvägar till grannöarna Limnos och Kalymnos.
Betonghotellkomplexet med Fawlty Towers-service som jag hade hamnat på, hade en förhistorisk luftkonditionering som droppade ner i en pöl på en möglig heltäckningsmatta. Hissen orkade inte lyfta oss gäster till sjunde våningen. Värst av allt var den hårt trafikerade motorvägen som skiljde oss från havet. När kocken avslöjade att den smaklösa all inclusive-maten kostade två euro per person, och dag, trillade polletten ner. Besvärade receptionister besvarade klagomålen med att vi skulle komma tillbaka nästa år för då skulle hotellet ha totalrenoverats.
En kväll bokade vi bord på Oromeda, en romantisk restaurang i den pittoreska bergsbyn Zia som bjuder på sagolika solnedgångar. När öns alla taxibilar visade sig vara upptagna ställde jag mig vid vägkanten och liftade.
Strax stannade en rostig, röd rackare. Jag och min älskade klev in i den smutsigaste skrothög vi någonsin skådat. Föraren med den bärnstensgula blicken berättade att han försörjde sig som fängelsevakt, men levde för att surfa. Han gav oss sina bästa tips och sitt nummer för kommande taxitrassel.
På tavernan i den välbesökta byn Zia fick vi hörnbordet på första parkett till en blodröd sol som svalkade sig i havshorisonten. Geten som serverades till spektaklet hade legat i vedugnen i ett dygn. Lammet i lerkrukan och de lokala mezerätterna framkallade ett lyckorus. Dagen därpå, när vi berättade för hotellkocken om vårt liftaräventyr, gav han oss sina bilnycklar med orden: ”Jag står ändå bara bakom grytorna hela dagarna. Rör er bortom charterspåren”.
Kockens röda Audi TT tog oss runt hela ön och gav oss chansen att ångra vårt första förhastade intryck. Men även utan bil hade vi kunnat upptäcka Kos tack vare öns fantastiska cykelbanor. Ön som blev känd som Hippokrates hemvist – läkekonstens fader under antiken – bjuder på en massa träningsmöjligheter för hälsofreaks och hurtbullar. Här hittar man veganmat och vandringsleder och varma källor och prisvänliga span. Bland barnen är Paradise Beach populär. Min personliga favorit, Black Pearl, är en vacker vik skyddad av klippor.
Promenera genom palmklädda Kos stad, gå i antikens spår, se film på utomhusbion, ät gott och billigt bland bofasta på Ali’s taverna där mellanöstern möter medelhavet. Eller fråga dig fram till den gamla pyttekrogen – Pote tin kyriaki – döpt efter den Oscarsbelönade grekiska filmen Aldrig på en söndag. Det familjedrivna haket som är inhyst i en aromatisk trädgård med handskrivna menyer serverar enligt filosofin – från jord till bord– fårostfyllda friterade squashblommor, hemmagjorda vinbladsdolmar, honungsbrännvin– rakomelo – och sallader med grönsaker som ger gommen glädjerus.
Ta en drink på Bar Sitar som ägs av borgmästarens son eller Kantouni i gamla byn där de på lördagar spelar grekiska hits. Besök den sömniga byn Kefalos med det kristallklara, kalla vattnet och den lilla hamnbyn Kardamena.
Istället för mastodonthotell, välj småskaligt som exempelvis Palazzo del Mare, ett av de bästa hotellen i Marmari. Det finns många boendealternativ och mitt tips är – ju mindre desto bättre. Kos är familjevänligt i all sin enkelhet. Prisvänligt och tillgängligt.
Mykonos för festprissar
På Mykonos är livet en schlager. Dygnet runt. Ön välkomnar alla åldrar, preferenser och personligheter med packade plånböcker och extravagant look. Här dansar Eurovisionvinnaren Conchita med sina fans från världens alla hörn. Här hyr Zlatan, Ronaldo och Kardashians lyxkåkar. Här sträcker jordens jetsetare och wannabes ut sina solbrända kroppar på N’ammos svindyra strand, medan de svalkar sig i årgångschampagne. Greklands dyraste ö bjuder på glitter och glamour i en klassisk kykladisk kuliss längs karga kullar och kullerstensklädda gränder. Själv nöjer jag mig med att bara sitta på en trappa på Mykonos huvudgata Matogianni och studera den dagliga defileringen av fascinerande figurer i en spontan catwalk.
När resten av Grekland sover siesta, dricker du ditt morgonkaffe bredvid någon av Mykonos stammisar – Jean Paul Gaultier eller Valentino. Kanske tar du en frozen daiquri vid solnedgången på någon av de stilfulla barerna i lilla Venedig och dansar dig bort till Cavo Paradiso där världskända dj:s spelar för att fortsätta på after-klubbarna som öppnar 06.00. På trendiga Interni samlas snygga människor som sköljer ner kalorifattig mat med mixologernas kreativa cocktails. På hotell Belvedere, som jag ska bo på när jag blir rik, finns också den internationella sushiborgen Nobu Matsuhisa, som i sommar får konkurrens av kedjan Hakkasan och Buddha Bar.
Budgetbegränsade ryggsäcksturister i vita tubsockor, nedstuckna i foträta sandaler, kan också finna sina oaser av lugn med billig bondmat på folktomma stränder. I Ano Mera, Elia, Lia och Agrari kan man höra vindens viskningar och slippa dra in magen. Av det fyrtiotal stränder som finns på ön är de flesta faktiskt härligt harmoniska. Ta med ett eget parasoll, köp några souvlaki i kantinen vid stranden och njut av Mykonos muckande med allt vad jantelag heter. Även om man lätt kan känna sig som en vilsen Oliver Twist på Mykonos – när grannbordet beställer in magnumchampagne för 25 000 kronor – glöm då inte att rikedom handlar om kärlek och skratt och vänner och minnen och upplevelser, och allt det där underbara som man inte kan köpa för pengar.
Atens Riviera – allt åt alla
Attikas underskattade strandremsa är en 50 kilometer lång upplevelse som bjuder på otaliga höjdpunkter. Från den dansanta strandklubben Yabanaki i Varkiza till femstjärniga drömhotellet Lagonissi Grand Resort som serverar den bästa hotellfrukost jag någonsin ätit, ackompanjerad av harmoniska harpatoner framförda av en eterisk varelse. Besök underverket Parthenon på Akropolis. Följ upp med Poseidons tempel på Sounion vid solnedgången och minns myten om kung Aegeas som hoppade från Sounionklippan i tron att hans son Theseus blivit uppäten av Minotauren. Egeiska havet döptes efter den olycklige fadern som avslutade sitt liv för att sonen i sin glädjeyra glömde att byta från svarta till vita segel. Ät färsk fisk och kokt gräs – horta – eller alger – almyra – på någon av tavernorna vid vattnet nedanför templet.
Upptäck Atens alla ansikten genom att promenera i Monastirakis marknader där du kan köpa handgjorda lädersandaler och billiga broderade blusar som får de dyra Chloékopiorna att blekna. Prova Bairaktaris berömda souvlaki och häng på Agias Irinis torg som vitaliserats sedan krisen.
Kolonakis aristokratiska kvarter bjuder på märkesshopping. Missa inte den nya coola konceptbutiken Grafito och det sköna barhänget på Minnie the moocher. Hittar du den hemliga koden kan du smyga in på någon av de privata klubbarna som dykt upp det senaste året. Blir du portad kan du tröstäta tryffelrisotto och oxkind på nya hyllade Cookovaya vid Hilton Hotel där fem mästerkockar samsas bakom grytorna.
Är du på ditt bohemiska humör ska du vandra neråt Syntagmatorget mot krogen Osterman, som påminner om en österrikisk ölhall från mellankrigstiden. På baren A for Athens vid Monastirakis tunnelbanestation, kan du titta dig mätt på Parthenontemplet. The New Hotel, som har designats av Campanabröderna som återvann allt gammalt bråte när de totalrenoverade, är också en favorit för allmänt häng.
Cineaster vallfärdar till utomhusbiografen Aigli Cinema i kungliga trädgården. Här kan man förhöja filmupplevelsen genom att boka en egen terass där mat och vin av högsta klass serveras i månskenet. Annars finns också en prisbelönt utomhusbio i Plaka.
Längs hela den atenska rivieran, och främst neråt Vouliagmeni och Kavouri, finns många trevliga tavernor där man kan äta efter ett havsdopp. Här finns perfekta promenadsträckor, vattensporter och tennis- och golfklubbar. För finsmakarna föreslås Michelinkrogen Funky Gourmet – en gastronomiskt progressiv krog som har skruvat grekiska klassiker till skyarna.
Santorini för romantiker
Har du få semesterdagar och höga krav? Drömmer du om dramatisk natur, vulkanisk passion, romantiska uppvaknanden och soliga, saltstänkta smekmånadsdagar? Då är svaret Santorini. Ön bjuder på en oemotståndlig repertoar av fantastiska lokala viner ur den mineralrika vulkanjorden, historisk mystik, Eros kärlekspilar, vidunderligt vackra vandringsleder, varma källor och svarta, röda och vita stränder. Här kan du träna thaiboxning med en gammal världsmästare i en klubb insprängd i månlandskapsliknande bergsformationer och retirera på den intilliggande stranden Theros. En middag på Koukoumavlos som hänger över stupet i Fira är ett måste. Nikos Pouliasis är den prisbelönte, pratglade mästerkocken som matat både Robert de Niro och Angelina Jolie. Han berättar allt om alla och väver ihop djärva smaker. De senaste åren har han fått konkurrens av bland annat den internationellt prisbelönta Selene i Pyrgos som lyft det lokala köket till ”haute cuisine”. En annan, billigare favorit, som jag alltid återvänder till är tavernan To Psaraki i Vlychada, där paret som driver den populära krogen trollar med havets härligheter. I byn Exo Gonia ligger Metaxi Mas, lokalbefolkningens stamkrog, som med sitt lilla torg ser ut som en filmkuliss.
Solnedgången i Oia må samla tusentals turister som filmar eldklotets nedåtgående färd, men själv föredrar jag att gå ner till den mikroskopiska hamnen Ammoudi där jag kan äta under den purpurröda himlen.
Även om man inte har råd att bo på alla sanslöst fina hotell som hänger vid Kalderans stup mellan Fira och Oia, kan man alltid slinka in på exempelvis Grace Hotel för en sallad eller ett glas bubbel.
Elounda- för lyx och lugnlängtan
På Kretas södra sida hittar jag all lyx jag behöver. Lyxen av den totala tystnaden på vidsträckta stränder där jag kan njuta av min ensamhet och naturens under. En timme neråt från Rethymnon eller Chania förverkligas alla mina drömmar om det enkla, det autentiska, det spartanska. I Agios Pavlos, Triopetra, Paleochora, Prevelli och de kringliggande bergs- eller fiskebyarna. Den makrobiotiska maten har utvecklats genom årtusenden och den kretensiska kulturen ger sig till känna i varenda vrå. Den går aldrig miste om ett tillfälle att få festa eller fira oavsett om det handlar om olivskördar eller fårklippningar. Här finns vitkalkade rum med hårda sängar och mjuka kuddar att hyra för en slant. På Pavlos Taverna i Triopetra blir man som gäst snabbt en del i familjen.
Längtar man efter lyxhotell i traditionell bemärkelse åker man till sydöstra Kreta, till Elounda. Här bjuder ön på sin högsta hotellstandard, magnifika spa och kristallklart vatten som blottar botten med sjöstjärnor och glittersand. Här landar helikoptrar på de ansade gräsmattorna och släpper av celebriteter som vill vara inkognito på något av alla de femstjärniga hotell som försöker överträffa varandra i service – Elounda Beach Hotel, Elounda Mare, Porto Elounda eller något av de andra hotellen längs guldkusten.
Med den snöklädda bergskedjan i ryggen och Libyska havet för ögonen, kan man inte annat än att varva ner här. Förutom ön Spinalonga, en av Europas äldsta spetälskekolonier och staden Agios Nikolaos i närheten, finns inte många andra måsten i trakten. Känslan av att ha hamnat vid världens ände – fast du bara nått en av Europas sista utposter – lindrar all stress och lugnar alla sinnen.
På tavernan Kanali sitter du nästan med fötterna i vattenbrynet när den sprattlande fisken landar på din tallrik. Här kan man sitta i timmar medan barnen badar i det långgrunda, varma vattnet.
Ferryman är restaurangen i byn Elounda där den kände kocken lagar mat inför öppen ridå mitt på gatan. Vedugnsbakat bröd, familjens egen olivolja, köttiga oliver, färska örter över lokalt kött och lokal fisk, gräspajer och grönsaksröror. Allt serveras av den långhåriga ägaren Akis som går runt och skämtar med alla sina gäster, rövar bort barnen för bus i köket och överraskar med rätter man inte visste fanns. Låt krögaren rekommendera vad ni ska äta och ni garanteras en minnesvärd måltid.