Chamonix är en av världens mest omtalade skiddestinationer. Den franska bergsstadens läge vid foten av Alpernas högsta berg, Mont Blanc, är minst sagt spektakulärt och skidåkningen är därefter.
Text och foto: Mattias Fredriksson
Klockan är inte ens åtta på morgonen men ändå kryllar det av folk vid ingången till kabinbanan till Aiguille du Midi. Skidåkare från hela världen utrustade med breda skidor, klätterselar, rep, kabinhakar och isyxor väntar förväntansfullt men samtidigt nervöst på besked om när liften ska öppna. Många köar tillsammans med någon av dalgångens många bergsguider – inte sällan en kedjerökande äldre man med ett väderbitet ansikte och en kopp kaffe i handen.
Här tillämpas ett obegripligt kösystem som går ut på att små lappar med nummer delas ut bland de väntande utan närmare ordningslogik. Ju lägre nummer, ju snabbare får du åka upp. Jag står i kön tillsammans med den legendariske skidåkaren Bruno Compagnet, Chamonixbo sedan 27 år tillbaka och känd som en av Frankrikes bästa friåkare genom tiderna. Bruno har ett stort, krulligt skägg och ett vänligt leende. Hans ansikte är välkänt överallt i Chamonix. Han åker skidor varje dag hela vintrarna och har stenkoll på bergen i dalgången. Till och med bergsguiderna frågar Bruno om väder- och snöförhållanden för att de vet att han är ute hela tiden och har bra lokalkännedom.
På något sätt lyckas Bruno fiska fram vinstlotten – en kölapp med det lägsta numret. Det visar sig att han har bott granne med liftskötaren som kontrollerar kön och helt plötsligt står vi längst fram och ska få åka upp med den allra första kabinen.
En stund senare ropar pistörerna på radion till liftskötarna att säkerhetsarbetet är klart uppe vid toppen av Aiguille du Midi. Nattens snöfall har bäddat in bergen i ett vackert lager snö och de redan spektakulära bergen ser ännu tjusigare ut i sin nya skrud.
Repet framför kön tas bort och tillsammans med hundratals förväntansfulla skidåkare börjar vi röra på oss mot kabinen.
Téléphérique de I’Aiguille du Midi går från de centrala delarna av Chamonix rakt upp till toppen av Aiguille du Midi. Den vertikala stigningen är hela 2 807 meter – från 1 035 meter över havet till 3 842 meter – vilket är den kraftigaste vertikala stigningen i världen med en lift. Den byggdes redan 1955 och man kan undra vad fransmännen tänkte då projektet drogs igång – Aiguille du Midi är en komplicerad plats att konstruera en lift till. Toppen är smal och stupbrant och miljön är allmänt otillgänglig. Ursprungligen användes Aiguille du Midi-liften enbart för sightseeing och för att transportera klättrare och vandrare som ville nå längre in i Mont Blanc-massivet. Numera är liften välanvänd bland skidåkare som åker mer eller mindre extrema åk i alla möjliga riktningar från Aiguille du Midi. Liften representerar Chamonix på ett bra sätt, allt som är extremt och som i princip anses omöjligt på andra platser är här en norm. Det är nog därför Chamonix alltid har haft en extrem dragningskraft på adrenalinjunkies i alla möjliga äventyrssporter.
Liftfärden tar 20 minuter och från toppstationen är utsikten ned mot Chamonixdalen otroligt spektakulär och vacker. Solen har precis börjat belysa de spetsiga topparna runt om i dalgången och det är vitt hela vägen ner i staden. Det är en sådan där dag där när verkligheten faktiskt överrensstämmer med turistbroschyren.
– Vi har tur idag. Alla jag känner ska åka på nord- och västsidan av Aiguille du Midi så jag tror vi har goda chanser att få lägga första spåren för vårt åk, men vi måste vara snabba. Om 20 minuter kommer nästa kabin full med skidåkare och vi vill inte ha för mycket folk ovanför oss då vi åker, det är farligt, säger Bruno.
Bruno börjar gå nedför den branta snökammen med skidorna på axeln. Han håller inte ens i det fasta repet, vilket jag krampaktigt tar tag i och sakta följer nedför de isiga stegen. Den mytomspunna kamvandringen ner från Aiguille du Midi har skördat många offer genom åren – ett snedsteg och du kan falla hundratals meter i brant, farlig terräng – vilket gör att de flesta bergsguider leder sina gäster ner med rep. Jag har mina skidor på ryggsäcken och en slinga med en kabinhake fäst i det permanenta repet. Det känns säkert nog och klättringen nedför går lättare än väntat. Lyckligtvis är vi fortfarande ensamma här och inte ens när vi klickar i skidorna och börjar traversera ut mot vårt åk ser vi några andra skidåkare i vår närhet.
Vallée Blanche är ett av Chamonix och världens mest kända och längsta offpiståk. Det är 2 800 fallhöjdsmeter och över 20 kilometer långt från Aiguille du Midi hela vägen ned till Chamonix. Åket anses också vara ett av de vackraste i världen. Många gånger är det just Vallée Blanche som är huvudmålet för skidåkare som kommer till Chamonix.
Vallée Blanche i all ära, men vi har bestämt oss för att åka Envers du Plan i dag. Det åket brukar beskrivas som en roligare variant för duktiga skidåkare som vill uppleva ett brantare, mer spännande åk än klassikern. Och så slipper man trängas med horder av turister.
När vi kommer fram till starten av Envers du Plan är snön mycket riktigt helt orörd, något som är ganska unikt i Chamonix under högsäsongen. Inledningen är brant och med nysnön som fallit över natten föreslår Bruno en så kallad ski cut – man skär av sluttningen från en sida till den andra och trycker samtidigt till så att snön som kan tänkas släppa får chansen att göra det innan man åker. Allt för att undvika att hamna i en lavin när man åker och är mer sårbar. Bruno skär rutinerat av sluttningen och allt sitter som det ska, vilket gör att han direkt fortsätter åka nedför den branta backen. Han drar på i stora, stabila svängar och det skapas stora snöpuffar bakom honom i den lätta snön. Jag följer snart efter och känslan är euforisk, det är som att åka bland dunfjädrar, enda skillnaden är att den lätta snön som far upp i ansiktet varje gång jag svänger är iskall.
Bruno svänger vant ner mellan glaciärsprickorna i den branta terrängen nedför Envers du Plan-glaciären. Samtidigt håller han hela tiden koll på att jag förstår vart vi ska åka. Jag blir både imponerad och glad över hans säkerhetstänkande, det gör mig mindre nervös. Brunos detaljerade lokalkännedom i den svårnavigerade terrängen ger en trygghetskänsla och jag kan lättare njuta av skidåkningen.
Snön och skidåkningen är otroligt bra i dag, men omgivningarna är minst lika fantastiska. Vi är omringade av spetsiga bergstoppar och glaciärer, vilket gör vår skiddag till en svårslagen naturupplevelse. Efter nästan 1 000 fallhöjdsmeter med episk skidåkning kommer vi ner till en platå där vi kan se mängder av människor röra sig sakta mellan glaciärsprickor och seracker. Det ser ut som sockerhöga myror i en glasskål, men det är skidturister som åker Vallée Blanche. Vi skrattar lite åt underhållningen och jag tackar Bruno för det fina åket han tagit mig på.
Vi fortsätter och kommer snart förbi Refuge du Requin, som ligger fantastiskt vackert vid foten av de höga bergen, omgiven av glaciärer. Det är lite för tidigt för lunch så vi fortsätter ner på Mer du Glace – ishavet på svenska – Frankrikes största och längsta glaciär. Nu är det bara en lång, ovanligt vacker transportsträcka kvar till Montenvers där man kan välja att ta tåget ner till Chamonix eller åka skidor hela vägen. Morgonens blåa himmel med solsken har snabbt förvandlats till mjölkvita moln och dålig sikt, vilket gör att valet faller på att åka det gamla klassiska tåget.
Chamonixdalens bergväggar är branta, spetsiga och fyllda av glaciärer. Ingen annan dalgång i Alperna – eller i världen för den delen – är så dramatisk och spektakulär. Blicken söker sig omedvetet upp mot Mont Blanc, Aiguelle du Midi, Les Drus och de andra ikoniska bergstopparna ett par tusen höjdmeter upp. Det är ingen slump att turister från hela världen har vallfärdat hit i hundratals år för att klättra, vandra och åka skidor.
Chamonix historia tog fart då Michel-Gabriel Paccard och Jacques Balmat gjorde första bestigningen av Mont Blanc i augusti 1786. Detta blev startskottet för alpinismen och för att utforska övriga delar av Mont Blanc-massivet, vilket ledde till att varenda bergstopp, pinnakel, bergvägg och pass i Chamonixdalen nu har besökts av människor, fått namn och satts på kartor. Till en början var det främst klättring och vandring som var populärt, men när Chamonix 1924 stod som värd för den första vinterolympiaden blev det dess genombrott som skidort och som internationell turistdestination.
I dag är Chamonix en riktig stad med drygt 10 000 invånare och en infrastruktur som vilken annan småstad i Frankrike som helst. De 60 000 turistbäddarna i dalgången är dessutom fullbokade nästan året runt så det är mycket folk i omlopp och en härlig puls. Som skidort betraktat är Chamonix en ganska krånglig plats med skidliftar utspridda på sex olika ställen i dalgången och bara några få av anläggningarna är ihoplänkade. Förvisso är varje enskild skidanläggning så pass bra att det inte stör så mycket och gratis skidbussar hjälper till att lösa transporten emellan dem. Däremot kan du göra långa äventyrsåk om du tar dig utanför något av skidområdena, utan att ens behöva göra fler än ett liftåk på morgonen.
Genom åren har gränserna för vad som är möjligt att åka skidor utför tänjts många gånger om. I Chamonix är de extrema åken så normala att ingen höjer på ögonbrynen när någon åker på nordsidan av Aiguille du Midi eller gör branta åk på Les Grand Montets. Många av världens främsta atleter inom skidåkning, klättring och alpinism bor i dalgången eller besöker skidorten ofta. Ett gott råd till dig som besökare är att vara ödmjuk inför bergen och att gärna hyra en bergsguide – det finns ungefär 1 000 stycken i dalgången. Då blir din upplevelse så mycket säkrare och trevligare. Dessutom har du en bra chans att lära dig och utveckla dina bergskunskaper.
Väl nere i byn promenerar vi över till Hibou Deli på Rue Joseph Vallot, lite bortanför de centrala delarna, för en sen lunch. Engelskan Jenny Case var tidigare en framstående kock men ville starta något eget och drog igång Hibou, som serverar nyttig snabbmat med nordafrikanska influenser. Bruno beställer långkokt strimlad biff och en sallad medan jag väljer en halloumiwrap med Hibou’s eget bröd.
47-årige Bruno kommer ursprungligen från Pyrenéerna, men flyttade till Chamonix för 27 år sedan när han var klar med sina studier. Han var en av de mest lovande friåkarna i Frankrike och ville ge sin skidåkning en ärlig chans. Chamonix blev det självklara valet och han blev snabbt hänförd av bergen. Det som först skulle bli en vinter för att känna av stämningen blev en livslång kärlek till alpinismens huvudstad. Numera är Bruno delägare i skidmärket Black Crows, som han grundade tillsammans med sin vän Camille Jaccoux för tio år sedan. Brunos roll i företaget är lite oklar men en av hans huvuduppgifter är att produktutveckla utrustningen de tillverkar så han tillbringar definitivt mer tid på berget än på kontoret, som ligger nära Aiguille du Midi-liftens dalstation i centrala Chamonix.
– Camille och jag hade åkt skidor ihop, bott tillsammans och partajat en massa under mer än tio års tid. När vi båda började bli lite äldre ville vi skapa något tillsammans och samtidigt använda våra kunskaper efter ett helt liv i skidbranschen. Black Crows är det som vi inte tyckte fanns innan, säger Bruno om verksamheten.
Efter en rejäl dag i bergen smakar den fräscha maten fantastiskt och trots att det bara är tidig eftermiddag känns det i hela kroppen efter flera dagar med långa, klassiska Chamonixåk. En efter en har snöstormarna rullat in från nordväst och dumpat ordentligt med nysnö i Chamonix. Mitt besök kunde inte varit bättre tajmat. Vi har fått fantastiska skidupplevelser och om jag ska vara ärlig har jag aldrig varit någon större Chamonixfantast men nu får jag ändra min inställning till denna plats. Säkert mycket tack vare att jag fått åka med en riktigt bra guide som känner till bergen så väl och givetvis för att snö- och väderförhållanden varit perfekta.
Det är ingen tvekan om att Chamonix är en av de vackraste och mest spektakulära platserna i Alperna. Inte minst när du kommer upp en bit i bergen – och har lite tur med vädret – där scenerierna är nästan overkligt pompösa och dramatiska. Det här gör att skidåkningen blir en slags kombination av natur- och skidupplevelse. Beroende på vilken nivå du befinner dig som utförsåkare finns egentligen allt att välja på, från enklare åkning i Le Tour eller Les Houches via skön puderåkning på Brevant och Flegere till seriös äventyrsåkning och ski mountaineering på Les Grand Montets och inte minst från toppen av Aiguille du Midi. Skidåkningen är i världsklass och bergen är mer dramatiska än någon annanstans, men Chamonix har också en bergskultur och en atmosfär som bara ett par få alpina metropoler har. Restaurangutbudet imponerar till och med på de mest kräsna konnässörerna och barlivet är vibrerande. Det är inte konstigt att Chamonix är en av de mest populära skiddestinationerna i världen.
Guide Chamonix
Mat och dryck
Munchie
Modernt kök med asiatiska influenser och västerländsk sushi med en twist. Svenskägda Munchie är ett trendigt ställe men med fötterna på jorden och maten håller högsta klass. Personalen bor i Chamonix för att åka skidor, snowboard och för att klättra, och den attityden avspeglas också på stämningen och klientelet. Baren är lika trevlig som själva restaurangen.
87 Rue des Moulins
munchie.eu
Moö
Lunch, middag och kvällshäng i baren. Stimmigt, trevligt och bra. Här träffar du gamla Chamonixlegender, proffsåkare, ski bums och lokalbefolkningen. Kort sagt – alla går hit. Bra mat utan att vara någon lyxrestaurang, du får mycket för pengarna.
239 Avenue Michel-Croz
moobarcuisine.com
La Maison Carrier
Klassisk, fransk restaurang i det övre prisläget. Här äter du riktigt gott, servicen är i toppklass och den rustika känslan ger upplevelsen en extra dimension. Dessertbuffén slår det mesta! Samma kök som den tvåstjärniga Michelinkrogen Albert 1er.
44 Route du Bouchet
hameaualbert.fr/restaurant-de-pays-la-maison-carrier
Bo
Hotel Mont Blanc
Femstjärnigt, klassiskt hotell med en pampig foajé. Hotellet byggdes redan i början av 1900-talet men renoverades nyligen och är nu i toppskick. Stora, vackra rum. Påkostad spa-avdelning och utomhuspool. Champagnebaren är något alldeles extra. Dubbelrum från cirka 4 000 kronor natten.
62 Allée du Majestic
hotelmontblancchamonix.com
Le Faucigny
Mysigt, litet hotell med bra läge precis mitt i byn, intill kyrkan och guidebyrån bara ett stenkast från huvudgatan. Denna trestjärniga inrättning är inget lyxhotell, men servicen är jättebra och frukosten värd ett par extra euro. Har också ett trevligt litet spa. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor natten.
118 Place de I’Église
Lediga rum & priser
Park Hotel Suisse
Tack vare sitt centrala läge på Allée du Majestic är fyrstjärniga Park Hotel Suisse ett populärt hotell i Chamonix. Moderna rum, välrenommerad spa-avdelning och fantastiska vyer upp mot Aiguille du Midi och Mont Blanc. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor natten.
75 Allée du Majestic
Lediga rum & priser