En roadtrip genom södra Toscana, från Rom till Maremma och Porto Ercole

Av: Miriam Andersson

Det finns resor där själva vägen mest är något man måste ta sig igenom för att komma fram. Och så finns det resor där vägen blir en del av upplevelsen.

Vår resa genom södra Toscana var en sådan.

På fyra dagar hann vi med Rom, Maremma och Porto Ercole – och framför allt en bilresa där själva rutten blev lika viktig som platserna vi hade bestämt oss för att besöka.

Vi var två personer och flög tur och retur till Rom. Där väntade en förbokad hyrbil från en av de stora hyrbilsfirmorna, som vi hade bokat smidigt online ett par veckor före avresa. Vi valde en bensindriven bil. Dels för att vi skulle köra en del, dels för att vi helt enkelt hade dålig koll på hur lätt det skulle vara att hitta laddstationer längs vägen.

Det visade sig vara ett otroligt bra beslut. Bilen gav oss friheten att lämna de större vägarna, göra spontana stopp och låta dagen bestämmas lite av vad som dök upp längs vägen.

Så planerade vi rutten

Vi ville inte hinna se så mycket som möjligt. I stället ville vi uppleva tre olika typer av boenden och låta dem styra resan.

Hotellen bokade vi därför i förväg och med omsorg. Tanken var att varje stopp skulle kännas annorlunda – inte bara som en plats att sova på mellan två bilsträckor.

Från Rom körde vi söderut mot Maremma och vidare till Porto Ercole innan vi återvände till Rom. Det är en relativt kort resa, men kontrasten mellan stoppen gjorde att den kändes betydligt större.

Och det är kanske det jag gillar mest med just den här delen av Italien: man behöver inte köra särskilt långt för att landskapet och känslan ska förändras.

Första stoppet: Maremma

Efter att ha lämnat Rom tunnas trafiken ut och staden försvinner gradvis bakom oss. De större vägarna ger snart plats åt mindre vägar genom landskapet.

Vi hade valt Terre di Sacra som vårt första boende och här var planen enkel: stanna upp.

I stället för att använda hotellet som bas för en lång lista av utflykter ville vi faktiskt njuta av allt som fanns på plats. Hotellets faciliteter, den fantastiska miljön och framför allt stranden.

Stranden sträcker sig långt och atmosfären är lugn. Här finns inte känslan av att man måste vidare för att hinna nästa sevärdhet. Det går lika bra att göra väldigt lite.

Och det är faktiskt en av de stora fördelarna med att ha bil på den här typen av resa. Man kan ta sig till en plats som ligger lite avsides – och sedan låta bilen stå.

Vi gjorde just det.

Praktiskt: parkering

Vid vårt första stopp fanns parkering, vilket gjorde det enkelt att komma fram med hyrbil och sedan lämna den.

Det kan låta som en liten detalj, men parkering är faktiskt något jag tycker att man ska tänka på när man planerar en bilsemester i Italien. Reglerna varierar, och det är inte alltid självklart när man får parkera gratis och när betalning krävs.

Mitt råd är att inte bara utgå från att en parkeringsplats är en parkeringsplats. Läs skyltarna och kontrollera vad som gäller där du lämnar bilen. Om du, liksom jag, inte kan ett ord italienska och fortfarande behöver tänka två gånger vid en svensk parkeringsskylt – ta hjälp av min italienska guru och hennes guide till italiensk parkering.

Vidare till Porto Ercole

Efter Maremma packade vi bilen igen och fortsatte mot Porto Ercole. Och om det första stoppet handlade om att komma nära naturen och havet, så kändes det här som att växla upp hela resan.

Vägen in mot Argentario är en av de där sträckorna där själva körningen blir en del av upplevelsen. Landskapet blir mer dramatiskt, vägen klättrar och havet dyker upp mellan bergen. Sedan ligger Porto Ercole där nere – en liten fiskeby med båtarna i hamnen, husen som klättrar längs sluttningarna och det blå havet som breder ut sig runt halvön.

Det är en spektakulär plats att komma till med bil. Inte för att man ska köra runt och beta av sevärdheter, utan för att man hela tiden vill stanna bilen och titta.

Vårt andra stopp blev LA ROQQA, som ligger uppe på sluttningen ovanför Porto Ercole. Och det visade sig vara mer än bara nästa hotell på rutten. Det blev själva höjdpunkten på resan.

Här har man den lilla byn nedanför sig, bergen bakom sig och havet framför sig. Utsikten förändras nästan hela tiden beroende på var man befinner sig på hotellet – från rummet och terrassen till restaurangen och takterrassen. Hotellets läge är verkligen en del av upplevelsen, snarare än bara en adress.

Efter de första dagarna med bil, småvägar och strandstopp var det en fantastisk känsla att checka in här och bara låta allting sjunka in.

Vi åt länge, njöt av utsikten och tog oss ner till Isolotto Beach Club för salta dopp och långa luncher. Här finns också en tydlig gastronomisk koppling till platsen – köket arbetar med lokala och säsongsbetonade råvaror och fisk efter dagens fångst.

Det är den typen av stopp som gör att en roadtrip får en bra rytm. Man behöver inte lämna hotellet för att uppleva destinationen. Porto Ercole finns precis där nedanför, men ibland räcker det att slå sig ner med något kallt i glaset och titta ut över bukten.

Efter en sådan eftermiddag känns det plötsligt ganska rimligt att bilen får stå kvar.

Försök inte fylla varje dag med mil.

Kör när det finns en anledning att köra.

Och stanna när du hittar en plats du vill stanna på.

Ta småvägarna

En av de saker vi uppskattade mest var att inte alltid välja motorvägen.

På motorvägarna finns det ganska gott om tullar, och även om de är praktiska när man vill ta sig fram snabbt kan de mindre vägarna vara ett mycket trevligare alternativ.

De tar ofta längre tid – men på en roadtrip är det inte nödvändigtvis en nackdel.

Det är på småvägarna de spontana stoppen uppstår.

En strand som plötsligt dyker upp. Ett litet kafé. En strandbar där solstolen kostar betydligt mindre än på de mer exklusiva destinationerna och där den lokala ölen kan kosta ett par euro.

Det är också här resan börjar kännas mindre planerad.

Vi stannade för kaffe. Sedan för lunch. Och sedan för något som vi egentligen inte riktigt kunde förklara varför vi stannade för.

Det är ungefär så en bra bilresa ska fungera.

Dit alla vägar leder – och en viktig lärdom

Den sista sträckan gick tillbaka mot Rom.

Och här kom den kanske viktigaste praktiska lärdomen från hela resan:

Kör inte bil inne i centrala Rom om du inte måste.

Efter de öppna vägarna och kuststräckorna blev kontrasten enorm. Plötsligt var det trångt mellan husen, mycket trafik och betydligt mindre utrymme för spontanitet.

När vi kom tillbaka till Rom fick vi hjälp av personalen på Portrait Roma, där vi spenderade den sista natten. Med en blick och en liten blinkning förstod de situationen och hjälpte oss ur det som kändes som ett potentiellt äventyr för både oss och hyrbilens lack.

Det var en sådan situation där man ganska snabbt inser att det finns en anledning till att lokalbefolkningen kan sina gator bättre än en turist i en hyrbil.

Två råd: lämna bilen utanför eller i utkanten av den centrala delen av Rom och ta er vidare till fots eller med kollektivtrafik. Och, bo på detta hotell om du har möjlighet. Många av stadens mest besökta sevärdheter kan du skåda från takterrassen, helt utan att trängas, med en drink i handen.

Behöver man bil?

Nej – men det beror på vilken resa man vill göra.

Det går alldeles utmärkt att ta tåget i Italien. Det har jag gjort många gånger, men det är en annan historia.

För just den här resan var bilen däremot en stor del av upplevelsen. Den gjorde det möjligt att ta sig mellan de olika boendena på egna tider och framför allt att lämna de större vägarna.

En kort resa med stora kontraster

Fyra dagar är inte lång tid.

Men genom att välja våra stopp med omsorg fick vi en resa som innehöll betydligt mer än vad antalet dagar antyder.

Vi började i Rom, fortsatte mot Maremma och havet, stannade på ett boende där naturen och stranden fick stå i centrum och fortsatte sedan till Porto Ercole för några dagar med utsikt, gastronomi och lite mer lyx.

Sedan tillbaka till Rom.

Det fina var inte hur många platser vi hann bocka av. Det var kontrasten mellan dem.

Staden och havet. Den lugna stranden och den exklusiva kustorten. Motorvägen och den lilla landsvägen. Restauranglunchen och den enkla strandbaren.

Och bilen som gjorde det möjligt att välja.

För friheten på en bilsemester handlar inte bara om att kunna åka vart man vill.

Den handlar minst lika mycket om att kunna stanna när man vill.

Och ibland är det precis där den bästa delen av resan börjar.