20 centimeters benutrymme har försvunnit. Sätena har blivit 5 centimeter smalare. Maten är sämre. Allt handlar om effektivitet och pris. Förr var det glamoröst att flyga, men inte längre. Vad hände?
Den förre SAS-chefen Jan Carlzon har flera gånger berättat om hur personalen brukade vinka av flygningarna på Bromma. Hur beläggningen såg ut var inget bekymmer. Allt rullade ju på ändå. Inom det svenska flyget var det just Jan Carlzon som så smått började lågprisrevolutionen, genom att sälja lediga flygstolar för hundralappen.
Under flygets glamourperiod tävlade flygbolagen om att locka passagerare som kunde betala, eller hade dem som betalade för dem, med riktiga måltider och bekväma säten.
Foto: BA Speedbird [Heritage] Centre.
Det senaste åren har däremot varit en mardröm för flygresenärer. Med förseningar i kontroller, felaktigt hanterat bagage och inställda flyg på grund av personalbrist.
Flygexperter säger att historien om flygresornas förvandling, är en historia om andra prioriteringarna. Decennier av kortsiktiga beslut, där effektivitet och prissänkningar prioriterats framför kvalitet och komfort, ställdes på sin spets under pandemin. Vilket slutligen tog bort allt av flygets exklusivitet.
Den globala nyhetsportalen Insider har pratat med globetrottern Johnny ”Jet” DiScala, som besöker mer än 20 länder om året och driver en populär reseblogg. Han menar att det tyvärr inte finns mycket att göra åt ett av hans största negativa upplevelser under flygningarna: trångt benutrymme.
– När jag började flyga var benutrymmet ungefär 39 tum (99 cm). Nu är det 28 (71 cm). Det är brottsligt, menar DiScala, som började flyga som barn i mitten av 1970-talet.
Foto: Delta Flight Museum.
Påtryckargruppen Flyers Rights i Washington DC har uppskattat att sätena i ekonomiklass har förlorat ungefär 8 tum (20 cm) av benutrymme sedan början av 2000-talet. Även våra bakdelar varierar i storlek, men flygbolagen har tagit bort cirka 2 tum (5 cm) av stolsbredden.
Det krympande sätet är bara ett av många offer i den moderna flygupplevelsen. Före 1970-talet var flyget till för rika, och bara en liten del reste med flyg på fritiden. Men avregleringar utformade för att öppna upp konkurrensen mellan flygbolag och sänka priserna, så att flyget blev mer tillgängligt, ändrade det.
En långvarig undersökning av industrigruppen Airlines for America visar att år 1971 sa endast 21 procent av amerikanerna att de hade flugit det senaste året. Knappt 50 procent sa att de hade gjort det under sin livstid. År 2019, strax före pandemin, sa 45 procent av amerikanerna att de hade flugit det senaste året, och nästan 90 procent att de hade flugit minst en gång i livet.
Foto: KLM.
Skiftet fick dock vissa oavsiktliga konsekvenser. Det senaste årets resefiasko är bara några exempel bland många av kostnadsbesparingens konsekvenser. Förlorat bagage, överbokade flyg, föråldrad utrustning och dolda avgifter har lett till att konsumenternas klagomål på flygbolagstjänster har ökat med 300 procent från nivåerna före pandemin. Flygbolagen konkurrerar om pris, ytterst sällan om service.
Under regleringarnas tid bestämde den nationella eller federala regeringen nästan allt om flygresor: hur mycket flygbolagen kunde ta betalt, vilka rutter de kunde flyga, till och med deras tidtabeller.
Många av dessa åtgärder handlade om att förbättra säkerheten, eller så sades det åtminstone. Men i takt med att flygplanen blev säkrare verkade några av de strängare reglerna mindre nödvändiga. Så år 1978, på uppmaning av ekonomen och ”inflationstsaren” Alfred Kahn, antog president Jimmy Carter den så-kallade Airline Deregulation Act.
Foto: BA Speedbird [Heritage] Centre.
Tanken verkade enkel. Med färre regler om vem som kunde verka och var, kunde nya företag dyka upp. Något som tvingade alla att sänka priserna och därmed tjäna fler människor.
Under de kommande decennierna spred sig avregleringarna vidare i många länder. Tidigare kunde bara vissa flygbolag flyga vissa rutter. Med avregleringen öppnades, bokstavligen, en hel värld av rutter för flygbolagen. Och när regleringen lättade dök nya flygbolag upp, ivriga att sätta konkurrenskraftiga priser.
I ett senatförhör år 1983 menade Henry Duffy, ordförande för Air Line Pilots Association, att avregleringen hade ”förvandlat en en gång lönsam bransch till en bransch där konkurser, verkliga och hotade, dominerar nyheterna”. Han tillade att ”kvantiteten och kvaliteten på tjänsterna drastiskt har minskats.”
Foto: Delta Flight Museum.
Från 1976 till 1993 sjönk biljettpriserna med en tredjedel – och avregleringen stod för 60 procent av prisfallet. Från 2000 till 2004 minskade priserna med 25 procent. Fler människor flög.
Eftersom konkurrensen drev ner priserna var det inte längre möjligt att betala för lyxiga bekvämligheter. Genom att klämma sätena närmare varandra kunde företagen sälja fler biljetter för att täcka kostnaderna.
Ibland dök inte kunderna upp för ett flyg, så flygbolagen började sälja fler biljetter än tillgängliga platser; om de överbokade kunde de bara betala av den missnöjda kunden.
– Amerikas flygbolag har försämrats avsevärt, sa Robert Crandall, en före detta styrelseordförande i American Airlines, i ett tal 2008.
– Våra flygbolag, som en gång var världsledande, är nu eftersläpande i alla kategorier, inklusive flottans ålder, servicekvalitet och internationella rykte.
Han tillade att ”flygbolagsservice, oavsett standard, har blivit oacceptabel.”
Foto: KLM.
I dag har löftet om mer konkurrens ofta visat sig ihåliga. År 2021 kontrollerade bara fyra företag – Delta, American, United och Southwest –hela 66 procent av marknaden i USA. Där, där det finns få andra alternativ att ta sig över landet än genom flygresor, har flygbolagen i huvudsak monopol på långdistanstransporter.
Affärsresor, som ger flygbolagen deras största vinstmarginal, har särskilt kämpat för att återhämta sig från pandemin.
Kanske är det dags för resenärerna att ompröva, om den avvägning som regeringen gjort å deras vägnar faktiskt fungerar, skriver Insider.
Ja, fler människor flyger — men ibland betalar du för att fastna på en flygplats eller leta jorden runt efter ditt bagage. Det kan vara värt det att betala lite mer, än att betala för ingenting alls.
Foto: Iberia.
Text: Janne Sundling